0 0
Read Time:5 Minute, 9 Second

…ja, jag läste just det, fast på engelska.

Nina Jansdotter har lagt ut den här rutan på Facebook:

…det är ju sant för vem annars skulle kunna vara jag?

I en annan ruta som Annica Kvarnström lagt upp står så här:

Då tänker jag osökt på det faktum att jag ibland funderar över om det är något fel på mig eftersom jag kan säga saker som den som lyssnar inte alltid förstår, eller tolkar om. Jag är bäst på att vara jag. Jag ska inte ta ansvar för om den som lyssnar förstår vad jag säger…? Njae..

Jag håller inte riktigt med där. Jo om att jag är bäst på att vara jag då… men vad är det för mening att säga något om det inte är någon som förstår?

I ett socialt samspel måste man väl ändå ta ansvar för att se till att den man pratar med förstår vad man försöker säga? Ska man till exempel leva ihop, eller är det barnen i familjen man pratar med så måste ju det som sägs förstås för att familjen ska fungera. Är det arbetskamrater på en arbetsplats är det också viktigt att det som sägs förstås…

Eller är jag helt ute och cyklar nu…?

Av egen erfarenhet kan jag i alla fall vittna om att det blir väldigt svårt när något sagts, missförståtts, och den som från början sa det, (jag), får stå till svars för hur det jag sa uppfattades…

Men om jag är ärlig och säger vad jag har på hjärtat. Om det då tolkas som om jag har menat något helt annat än det jag helt ärligt menade och sa. Ligger då ansvaret hos mig?

Nej, så sett är det ju helt rätt. att jag bara kan ta ansvar för det jag säger och inte för hur det tolkas. MEN faktum kvarstår att om den som tolkat mig står fast vid att tolkningen är rätt trots att jag försöker förklara hur jag menade och hur jag INTE menade.

Då får jag ändå ta konsekvenserna trots att jag inte har ansvaret… *suckar*

Fast då är det väl bara att borsta bort dammet och resa sig och gå vidare då kanske…

Något senare denna dag:

Och nu fick jag ytterligare vatten på min kvarn! Jag fick höra att jag kan ha missat ett uppdrag på grund av att någon kikat på min profil på Facebook och tolkat mig på sitt eget lilla vis.

Ja, jag vet vad alla ni säger, ni som påstår att jag borde framställa mig si eller så för att inte folk ska tro det eller detta om mig. Ja, jag vet att ni också fick vatten på er kvarn nu.

Men faktum kvarstår, jag kommer ALDRIG, ever, never, att kunna ljuga och spela en roll. Inte ens för att nå mina mål. Jag vill kunna stå för vem jag är och vad jag säger och skriver. Både här i bloggen och på Facebook. Jag är helt enkelt inte den typen som brer på och spelar roller och försöker vara något!

Jag är jag – varken mer eller mindre

Jag är den jag är. Jag är människa. Jag skriver i min status på Facebook när jag tycker att jag har något att skriva. Mest gillar jag nog att skriva insikter,tankar och funderingar som får andra att gå i gång….

Jag vet vad jag går för och jag vet vad jag kan. Jag känner mig själv och jag vet om mina brister (forhoppningsvis). Jag vet också att jag alltid i alla lägen gör mitt bästa när jag har åtagit mig att göra något. Dessutom vet jag att jag hittills,ta i trä har klarat av vad jag åtagit mig att göra i mitt företag.

Jag vet också att jag lyckats hålla alla deadlines för Miljö&Hälsa,det har jag även gjort för andra uppdrag som jag har åtagit mig att utföra. Det vill säga,jag har aldrig missat en enda deadline!

Finns det folk med fantastiska och felfria liv?

Det har hänt att jag fått skjuta upp trycket en dag då och då. Men själv har jag gjort det som varit planerat från min sida vid de tillfällena. Jag var inte sent ute eller fick skjuta på trycket för att jag hade missat något.

Nej,vid de tillfällena har det i stället berott på andra. Det har varit annonser och texter som skulle varit lämnade till mig men där deadline inte gick att hålla från deras sida av olika skäl. Det hade inte med mig att göra. Min del i avtalet var uppfylld.

VAD jag skriver i min blogg och på Facebook beror naturligtvis på hur jag har det,vad jag håller på med just för tillfället och hur det känns. Ingen har idel fantastiska dagar då allt flyter som det ska och inget stör tillvaron. Eller finns det sånt folk…?

Jag är svensk med en Lutheransk uppfostran,på gott och ont. Det innebär att jag inte tillhör skaran som ständigt och jämt drar på om hur bra allt går och om hur duktig och fantastiskt perfekt jag är.

Nej,jag skulle snarare vilja säga att jag försöker hitta en balansgång. Jag är inte SÄRSKILT förtjust i Jante heller! Men för den sakens skull vill jag inte överdriva mina positiva sidor!

Varumärke eller människa?

Hur orkar människor polera på en perfekt yta och fokusera på att upprätthålla sitt varumärke i stället för att vara sig själva kan jag undra? Men jag får väl bita i det sura äpplet för att jag är som jag är.

Om de som kikar på min profil på Facebook eller läser min blogg och ser vem jag är väljer någon annan för ett uppdrag så var det ändå inget för mig. Jag är den jag är och det tänker jag inte sticka under stol med,  jag kommer aldrig att försöka vara någon annan!

Duger inte det så får det vara! Jag klarar mig nog ändå! Det har jag gjort hittills…

Den som väljer att anlita mig får inte ett varumärke som gör jobbet. I stället får uppdragsgivaren en människa av kött och blod. Med fel och brister på samma gång som de får en ärlig person som garanterat gör sitt allra bästa!

Cicci Wik som hon kan va

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.