0
0
Visst är det så att ett vänligt ord från någon ger glädje och en ”må-bra-känsla”? Jag försöker tänka på det här så ofta jag kan. Att ärligt berömma och uttrycka en positiv tanke kan göra en annan människa glad. En glad person sprider gärna sin glädje till fler och så har ringar på vattenytan skapats. Enkelt och bra!
Vi är sååå bra på att klaga och hitta fel överallt, men inte så bra på att se och uppmärksamma det som är bra. Varför är vi sådana? Jag ifrågasätter det sedan många år tillbaka och om man ställer en följdfråga och undrar vart det ska leda, att klaga och leta fel så kan man se två möjligheter.
Ett: det är bra att se felen för då vet man vad som behöver rättas till så att det blir bättre. Men detta förutsätter att man inte bara klagar utan även i samma andetag försöker hitta en lösning i så fall, hur många av oss gör det varje gång vi klagar…?
Två: genom att se felen hos vår nästa slipper vi ta oss an våra egna brister. Jo, men så kan det vara. Om man fokuserar utanför sig själv så slipper man ju se sig själv och då kan man undvika att ta sig an sitt eget beteende och sina egna fel och brister. Det är mycket lättare att se andras fel än sina egna… Jag tror att vi behöver träna aktivt på att ta ett helikopterperspektiv på oss själva först. När vi har gjort det och korrigerat våra egna fel och brister, DÅ först kan vi klaga på andra.
Kanske är det här hämtat från bibeln egentligen. Minns inte ordagrant men det finns ett bibelord om att se ett litet fel hos någon annan och inte se sitt eget mycket större fel. Något med en bjälke i sitt eget öga och ett uns i sin nästas eller något…
Hur som helst så finns det en liten historia som jag gärna berättar om när jag var på postkontoret vid Stigbergstorget i mitten på 90-talet en gång. Där fanns en extremt sur och tvär kassörska.
Varje gång jag gick dit fick jag ont i magen när det visade sig att hon tryckte fram mitt turnummer så att jag måste gå till henne. Men den här dagen hade hon ett bar urläckra örhängen på sig.
Jag smygtittade på dem när jag kom fram till luckan. Hon surade och tvärade och snäste som vanligt men örhängena fick mig på gott humör så jag tog mod till mig och sa;
– Vilka snygga örhängen du har!
Döm om min förvåning, surpuppan bara tvärstannade i arbetet och stirrade på mig och sekunden efteråt sprack ansiktet upp i ett vänligt och glatt överraskat leende.
– Åh, tack så mycket, sa hon stolt.
Jag skulle hämta ett paket och hon gick iväg för att hämta det och när hon kom tillbaka smålog hon hela tiden och såg mig i ögonen när hon pratade med mig. Hon blev som förbytt!
Det där tycker jag talar för sig självt!
Så därför ger jag dig som eventuellt läser min blogg rådet att i fortsättningen verkligen jobba på att berätta om dina positiva tankar för den som ger upphov till dem! Om alla gör det får vi en mycket trevligare värld än vi får om vi ständigt går runt och klagar och gnäller! Eller hur?
Kram på er!
PS. Jag fick uppslaget att skriva det här inlägget efter att jag hittade den här sidan och den här texten:
Vardagsänglar
Bjuda på sig själv och vara generös tycker jag är en viktig del av livet. Den möjlighet man får att lära känna en annan människa är så fantastisk. Vardagsänglar kan vi alla vara och göra livet lite mer glatt för varandra. En vardagsängel arbetar från sin vilja och sitt hjärta inte för vinning av något slag.
Länk till sidan >>
Average Rating