0 0
Read Time:3 Minute, 5 Second

…men det blev en hel text på Facebook. Eftersom inte alla jag känner som kikar i min blogg använder Nylleboken än så lägger jag in texten här också:

Nu kanske ni tror att jag är arg på min stackars sambo men det är jag inte. Däremot är jag arg på att män i största allmänhet skyller allt på kvinnor, eller alltid tror att det är kvinnorna som bestämmer över männen.

I mitt fall vägrar jag bestämma över vad han ska göra eller inte göra. Jag vägrar göra min karl till ett offer för mina nycker helt enkelt. Det är inte jag som är skyldig i så fall, det är han själv som valt att göra sig till ett offer. Jag har inte tvingat honom. Jag gillar INTE att bli kallad ”regeringen”! Vi gör alla våra val i livet och vi är alla till syvende och sist ansvariga för våra egna handlingar och våra egna val. Väljer en man att låta sin kvinna bestämma över sig så har han gjort det valet. Men i mitt fall är jag inte ens valbar!

Och sorry, det är INTE jag som bestämmer när min karl ska spela gitarr eller inte. Jag fick intrycket att det var mig man skulle fråga om Tommy skulle spela igår. Men det är faktiskt inte mig man ska fråga. Han bestämmer själv vad han gör och hur och när! Så det så!

Jag minns att killar i min ungdom ofta struntade fullständigt i sina flickvänner. Tjejerna hängde efter sina killar som burkarna i snöret efter ett nygift pars bil på film. De skrapade sig ordentligt i asfalten på färden också men följde ändå sina pojkvänner…

Så var de många gånger när man var yngre, killarna. Som yrväder och äventyrare utan någon som helst hänsyn och ansvar. Om tjejerna tröttnade och gjorde slut, ja då skulle de ta livet av sig eller slå ihjäl första bästa nya kille de blev ihop med efteråt. Att tjejerna var offer så länge de hängde i snöret var det ingen som lade märke till eller ens brydde sig om. Däremot blev killarna SÅÅÅÅ sårade om tjejen valde att lämna det usla förhållandet och då i DET läget kunde man snacka om offer.

Nu när killarna har vuxit upp och blivit män har de blivit nästan tvärtom. När de fått barn, gift sig och det har gått några år så har de helt plötsligt i många fall förvandlats till viljelösa nickedockor som måste fråga ”regeringen” om lov först innan de gör något. Eller så är det så deras polare ser dem, som om de kapitulerat till sina fruar och flickvänner. Inrättat sig i leden och låter kvinnorna bestämma.

Jag tänkte på det igår att det ofta är så det låter, att män målar upp sig själva som offer för sina kvinnor. Eller så målar de upp sina forna äventyrspolare som vingklippta mesar. Tommy säger att det här ”bara är en jargong”. Ja kanske det. Men jag ser det mer som ett tecken på hur det egentligen är, hur den gängse ordningen ser ut. Tillsammans med en hel bunt andra små och till synes obetydliga saker formar detta våra könsroller. Det är helt enkelt så man ser på män och kvinnor.

För hur man än vänder och vrider så är det de små detaljerna som gör helheten och det är faktiskt upp till oss, var och en av oss, att bryta mönstret!

Själv vägrar jag bli den ”regering” som jargongen vill ha mig till! Så det så!!

Och till er män vill jag bara säga: Res er karlar, visa att ni också kan ta ansvar och visa hänsyn och därmed slutat vara hänsynslösa äventyrare som ni var när ni var ”små”!

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

2 thoughts on “Tänkte bara skriva en rad eller två…

  1. Bra talat! Det skulle behövas en mansrevolution där vi män reser oss upp från tv soffan, tar ansvar, engagerar os i andra mm. Att det dessutom blev mindre jargong och i stället fler meningsfulla samtal mellan varandra om hur vi mår, känner osv. Många av oss går omkring som ensamma öar utan några riktiga relationer. Fördenskull menar jag inte att vi ska bli mesiga, jag vill att vi ska bli riktiga, äkta, livsglada mm.

    1. Det där med att många män går runt som ensamma öar är hur sant som helst! Precis så är det nog! Vi kvinnor har en fördel, vi har lättare att sätta ord på våra känslor. I jargongernas värld är känslor något för mesar och den som pratar om sådant sänker sig alltså ner några snäpp. Men det behöver inte vara så för vi är alla människor, både kvinnor och män och alla har vi känslor! Jag vill precis som du att alla, män och kvinnor, som jag känner ska vara riktiga, äkta och livsglada och det finns absolut inget mesigt i att vara sådan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.