0
0
…mina tankar…
Tänk att det ska vara så svårt att fundera över varför man har den eller den åsikten, vad det är för grundläggande inställning man har. Det är min tanke när jag läste vad Marcus Ljungqvist skrivit och sedan en kommentar från en som är förespråkare för vargjakten.
Om vi var och en, både förespråkare och motståndare tar och funderar över varför vi tycker det vi tycker. Kan det leda till en mer nyanserad debatt, där fakta får mäta sig mot fakta och argumenteringen inte blir så definitiv. Jag tycker att det är alldeles för mycket JAG VET BÄST i det här. På alla håll!
En del saker vet andra bäst om. Det är bara att acceptera att en forskare vet mer än en som läst i Aftonbladet och Expressen eller diskuterat med sina jobbarkompisar.
Att en minister som är högste ansvarig kan säga fel ibland må vara hänt, men han ska inte bestämt hävda något som han inte har kunskap och vetenskaplig grund att säga. Det må vara hänt att han inte ska utöva ministerstyre men han ska heller inte försvara det som myndigheter gör med okunskap.
____________________
Ovetenskapliga snömosargument av Olof Liberg om vargjakt
Viltforskningen i Sverige är nog ett av de områden inom ekologin som allra tydligast avspeglar de negativa effekterna av politiserad uppdragsforskning, där mäktiga särintressen som jägare ”beställer” forskning och därmed indirekt riskerar att få alltför stort inflytande på såväl hur de vetenskapliga resultaten ska tolkas som hur de ska användas.
Hämtat ur bloggen: Biology & Politics av Erik Svensson,
professor i Zoologisk Ekologi på Lunds Universitet
Veronica Ekström om Vargen
”Låt inte jägarförbundet och varghatare få bestämma inriktningen på svensk rovdjurspolitik”
Vid en jämförelse mellan den gamla propositionen (2000/01:57) och den nya (2008/09:210) så kan jag med vemod konstatera att en miniminivå på 200 vargar, som enligt den gamla propositionen (2000/01:57)skulle ses som en miniminivå för fortsatt biologisk tillväxt, nu i den nya propositionen drastiskt förändras till att bli ett övre tak på högst 210 vargar. Detta har i ett slag möjliggjort denna vargjakt som vi sett i dagarna…
Publicerad: 2010-01-05, Uppdaterad: 2010-01-05
Om författaren: Provvalskandidat för folkpartiet i Stockholms stad samt ombudsman för folkpartiets länsförbund i Halland.
Vargjakten – ett sorgekapitel i svensk naturvård
Naturskyddsföreningens blogg 2010-01-02
Mikael Karlsson skriver:
Miljöministerns idé att jaga i syfte att stärka vargstammen – att rensa bort de svaga individerna och istället plantera in varg – håller inte. Om vargen ska klara sig på sikt i landet krävs givetvis en bredare genetisk bas, men också långt fler än 210 vargar. Därför är riksdagens beslut om ett sådant lågt och specifikt tak orimligt. Om taket behålls har vargen ingen framtid i landet.
Ulla-Carins sammanställning av vargfakta:
Fakta 1.
Sedan 1950-talet har sammanlagt 17 personer i hela Ryssland, Nordamerika och Europa dödats av varg. Majoriteten av dessa vargar hade rabies. Övriga var bortträngda av människan från sina revir (källa Linnell-rapporten 2002) Svensk rovdjurspolitik bygger på myter.
Fakta 2.
Fler än dubbelt så många hundar dödas årligen av jägare själva (vådaskott) än av varg. Drygt 50 gånger fler hundar dör i trafikolyckor. Svensk rovdjurspolitik bygger på myter.
Fakta 3.
Ersättningsbeloppet för en jakthund som dödats av rovdjur är 20 000 kronor.
Dags för fakta- och kunskapsgranskande i vargdebatten
När vår miljöminister Andreas Carlgren uttalar sig i frågan om vargjakten blir jag lite mörkrädd och undrande. Hur har man tänkt när man grundar ett regeringsbeslut i en så känslig fråga som Sveriges vargar, på felaktiga kunskaper och märkliga argument. Dessutom verkar vår kära medievärld ha glömt allt vad källkritik heter i just denna fråga.
Marcus Ljungqvist, Doktorand i evolutionär ekologi
”Är doktorand vid Lunds universitet i evolutionär ekologi. Min forskning inriktar sig på vad som händer med populationer som minskar i storlek och de påföljande konsekvenserna, så som inavel och genetisk utarmning. Studierna görs med hjälp av molekylära metoder kombinerat med observationer i naturen.”
Jag fick en kommentar på facebook angående Ulla-Carins fakta i det här anlägget:
Du tar upp det med hundersättningen. Den stämmer inte riktigt dom får 20.000. MEN är dom med i Jägareförbundet så får dom enligt Agria
Försäkringen ersätter inte försvunnen hund. För ytterligare information kontakta Agria.
Försäkringen gäller för hund som ägs eller är inlånad av fullt betalande medlem i Svenska Jägareförbundet (SJF).
Försäkringen är en kombinerad liv- och veterinärvårdsförsäkring. Den gäller för skador som orsakats av varg, lo, björn, järv och kungsörn.
Följande ersättningsnivåer gäller:
Hundar upp till 2 år och över 10 år – 15.000 SEK
Hundar över 2 år och upp till 10 år som är försäkrade i Agria – 25.000 SEK
Hundar över 2 år och upp till 10 år som inte är försäkrade i Agria – 20.000 SEK
I alla dessa tre ersättningsnivåer utgör 1.000 SEK ersättning för medicin.
Försäkringen har ingen självrisk.