0
0
… så kallad social kompetens när det gäller att nå mål, vilket är bäst egentligen? Ska man slåss för det man tror på genom att klampa rakt fram och meja ner motståndet? Eller ska man i stället möta motstånd genom att använda övertygande argument och samtidigt anpassa budskapet efter mottagaren? Kan man nå mål genom att ”möta” sina motståndare, förstå deras ståndpunkt och sedan anpassa sina egna mål så att så många som möjligt kan bli nöjda?
Ska ”mitt mål” vara det styrande och ska jag kämpa med näbbar och klor för att vinna mot ”de andras”?
Ord som lyhördhet och empati, hör de hemma i sammanhang där mål ska uppnås? Kan man vara lyhörd och ha empati för sina ”motståndare”?
Är det rätt att vara soldat/riddare/samuraj och slåss för ”sitt” i alla lägen?
Ska jag svara själv på de här frågorna så finns det nog inte mycket jag skulle kunna slåss för genom att meja ner motståndet. Min strategi och mina metoder är inte utformade efter gamla tiders stridsstragegier. Nej jag är uppfostrad av en psykolog och ensamstående mamma som fostrat mig att tro på människan och lyssna.
I min värld lyssnar man in motståndaren, försöker i stället förstå hans eller hennes utgångsläge och sedan använder man sin förståelse för att formulera sina mål och argument för att nå det man tror är rätt. Vilket alltid är det som är bäst för alla och inte bara för mig.
Det är inte en självklarhet att det jag tror på är det enda rätta ur allas synvinklar. Absolut inte!
Jag tror och tänker som jag gör med utgångspunkt i vem jag är och vilka mina förutsättningar är. Min bakgrund och det jag bär i min ryggsäck har gjort mig till den jag är och får mig att agera, tycka och tänka som jag gör.
Detta gäller naturligtvis för alla andra individer också och därför kan jag aldrig bestämma vad som är rätt för en annan människa. Den insikten tvingar mig ha en ödmjuk inställning till andra människor vilket i sin tur gör att jag aldrig skulle kunna bli samuraj/riddare/soldat för det jag tror på och meja ner motståndet.
Så är det bara!
Wikipedia: Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.
Norstedts svenska ordbok: Manhaftig, som har typiskt manliga egenskaper, till exempel beslutsamhet, framfusighet och dylikt.
Average Rating