0
0
Ja så länge sedan är det som mamma gick bort. Två år. Ibland ser jag henne i ögonvrån när jag kör bil. Hon sitter där i baksätet bakom passagerarstolen. Där satt hon när vi hämtade henne och jag körde en biltur till Långedrag den där sista sommaren.
Hon berättade om ett minne från barndomen då hon ramlade och slog sig i huvudet så att det började blöda. Det hade hänt nere i gamla Långedragshamnen någon gång när hon var fyra eller fem tror jag. Hennes storebror som hette Kent hade tagit hand om henne…
Jag ser henne framför mig hur hon såg ut där hon låg på intensivvårdsavdelningen. Alla slangar och apparater… Hon var inte kontaktbar eftersom hon fick så mycket smärtstillande och dessutom morfin.
Hennes grovtarm hade gett efter och släppt ut sitt innehåll inne i kroppen och till följd av detta fick hon blodförgiftning invärtes. Det hela gick fort. Det tog bara ett par dagar. Jag minns känslan när läkarna berättade att de hade tänkt avsluta hennes dialysbehandling. Om hon inte råkat ut för det här hade hon långsamt förgiftats innifrån eftersom dialysen inte längre gjorde verkan och i det läget var det här alternativet bättre på något underligt vis.
Min mamma som jag mindes henne var borta långt innan den här dagen. Den sista tiden hade hon inte varit som jag var van vid… Nu har hon varit borta i två år. Fick jag välja så vill jag komma ihåg henne så här:
Mamma älskade havet och här är hon i sitt rätta element.
Ja, snart är det 4 månader sedan min pappa gick bort och det känns förstås fortfarande helkonstigt att jag inte längre kan ringa och prata med honom om precis vad som helst. Har fortfarande kvar hans nummer i mobilen…
Livet går vidare men tankarna finns där ändå. Kram!
Ja visst ja, det minns jag ju nu… Det tog ett tag innan jag tog bort mammas telefonnummer ur mobilen också. Det är som om man får ha dem kvar en liten stund till om man låter bli. Jag känner med dig och vet vad du går igenom. Jag kan fortfarande höra de ord mamma oftast sa när hon ringde och jag hör dem med hennes röst. Ibland ser jag henne i människor jag möter i affären, på stan eller ser på TV och ofta säger jag saker till vänner och familjemedlemmar som jag vet att hon hade kunnat säga till mig…