…jo, jag har en ”far”, en ”pappa”, jag oxå. Även om nära nog ingen av mina vänner någonsin har träffat honom. 

Jag är skilsmässobarn och det var bara fram till att jag var sex år som jag hade två föräldrar. Därefter har jag levt med bara en, men hon var världens bästa mamma så jag fick en fin uppväxt utan pappa.

Jag läste en fråga tidigare idag appropå dagen idag, fars dag. ”Vad har du för fina minnen av din far?” var frågan…

Då började jag fundera och tänka efter… ”fina” minnen? Hm…

Jo, jag kommer ju ihåg när han kom till oss i Karlstad efter separationen i en buss. Han hade en hel buss med sig från Göteborg till Karlstad. Vi bodde på John Ericssonsgatan då. Det minns jag.

I bussen åkte vi på utflykter, jag, mina båda syskon och våra föräldrar. Cattis var tre och Christer ett, själv var jag sex år. Jag har egentligen inga tydliga minnen från det här mer än bussen och att vi åkte på smala grusvägar med den stora farkosten. Vi var nog lite rädda… Kanske mådde någon av mina syskon illa också och kräktes har jag för mig…? Otydliga minnen…

Top, vovven jag fick i julklapp när jag var åtta. Han höll på att brinna upp en gång så han är lite svedd i pälsen i pannan...
Top, vovven jag fick i julklapp när jag var åtta. Han höll på att brinna upp en gång så han är lite svedd i pälsen i pannan...

Så minns jag också hur vi firade jul ihop när jag var åtta. Då åkte pappa med oss till Falun där min äldsta moster bodde.

Den julen fick jag fina julklappar och det var tack vare pappa tror jag. För så dyra julklappar skulle mamma aldrig haft råd med själv…

Jag fick en grammofon som var som en resväska. Man kopplade loss högtalarna och så var det en skivspelare där under.

Den gick på ström eller batteri och jag hade mycket nöje av den!

Men den bästa julklappen den julen var min plyschhund. Vi bodde på Mellqvistgatan på Herrhagen i Karlstad och det hade öppnat en ny leksaksaffär i närheten.

Där fanns denna hund och jag var kär i den. Grät, bönade och bad att jag skulle få en sådan så ni kan tänka er hur lycklig jag blev när han blev min!! 🙂

Han heter ”Top” och han är med mig än idag faktiskt! Han ligger i sovrummet ovanpå en av garderoberna…

Grammofonen däremot vet jag inte vart den tagit vägen.

Jag minns också när pappa hade köpt sig en raggarbil, en Ford Falcon. Han hämtade mig i den en gång när jag var nio år tror jag. Vi bodde kvar i Karlstad då och hade inte flyttat till Forshaga än.

Vi åkte i den till Duvnäs, i Dalarna och det var sommar. På vägen dit blev vi omkörda av en volvo kombi någonstans mellan Ludvika och Borlänge. Det tålde inte pappa. Han trampade gasen i botten och V8-an vrålade till och så jagade vi volvon en bra bit.

När volvon svängde in på en liten väg innan Borlänge körde pappa efter trots att inte vi skulle den vägen…

Jag tror att han lugnade ner sig efter någon bit in på den vägen och vände. Vi kom i alla fall inte ikapp volvon….

När vi var i Duvnäs installerade han en ”busvissla” i bilen och den provade han så att hela byn hörde.

Pappa hade en boxer som hette Chico och jag minns inte om det var den gången eller om det var vid ett annat tillfälle som Chico snodde söndagssteken och sprang till skogs med den.

Jag har däremot ett tydligt minne av att pappa blev halvgalen på hunden för att han gjorde så. 🙂

Men när Chico blev ormbiten blev pappa mycket orolig och då var Chico hans lilla bäbis som fick åka till doktorn, veterinären. Han blev bra igen som tur var…

”Fina” minnen är kanske att ta i men jag har många minnen, både bra och dåliga av pappa. Fast någon riktig dotter-far-relation har jag aldrig upplevt eftersom han inte funnits där som andras pappor har gjort…

Jag minns stugan pappa hyrde på Orust. Vi hade kräftskiva där och pappa gjorde alltid mumma då. Mums!

Mamma körde oss syskon till Orust och jag tror att hon var med oss där en dag.  I alla fall brukade mamma alltid berätta om en promenad där.

Vi visste att det gick hästar i en hage som vi gick förbi. Men längst ner i hagen var det en skogsdunge och hästarna syntes inte till.

Mamma bad mig att jag skulle göra som hon visste att jag kunde, gnägga som en häst. Det gjorde jag varpå fyra hästar nyfiket kommer fram mellan träden…

När jag var 11 eller 12 år träffade pappa en ny kvinna som han förlovade sig med. Men det höll inte så länge och när det tog slut träffade han Anita som sedan gifte om sig med.

En gång när jag var 12 år skulle jag sova i Långedrag, i mormors hus. Det var sommar och mormor var i Dalarna, i Duvnäs.

Min moster skulle komma dit och passa mig medan mamma skulle ut och segla ihop med en man som hon hade en kort relation med. (En av de få hon hade som jag kände till.) Var Cattis och Chrster var då minns jag inte, men jag var ensam då.

Det var bara det att min moster som skulle dyka upp efter att mamma åkt kom aldrig. Jag blev ensam där hela eftermiddagen och hela natten också i det gamla huset. Jag hade ingen mat och inga pengar.

Det var spöklikt, det knakade och lät överallt. Jag kände mig mycket ensam kommer jag ihåg. Det var ingen som dök upp dagen efter heller så då ringde jag till pappa.

Han kom och hämtade mig. Men det var sanering i deras lägenhetskök. Där fanns ingen mat då. Anticimex var där för att jaga bort mjölbaggar.

Men pappa åkte till stan och köpte hamburgare, pommes frittes och milkshake till mig. Den gången minns jag hur mycket jag uppskattade att få sova i bäddsoffan i deras tv-rum.

Det var en konsert med Gasolin på tv den kvällen och veckan efter köpte jag deras LP. Den har jag också kvar… 🙂

Anita hade fyra barn när hon och pappa träffades. Två av dem var tjejer i nästan samma ålder som mig och min syster. Vi fyra hade mycket kul ihop, fast det hände ju att vi blev osams ibland också…

Dagens fråga var om jag mindes ”fina” saker så jag skiter i att ta upp det jag minns som inte var så bra med pappa. Det finns en del sånt också…

Christian och jag... jo, det är jag faktiskt!
Christian och jag... jo, det är jag faktiskt! Jag har ingen ursäkt, det bara är så... Den tredje skuggan bakom är Eva Corells.. 🙂

Sist jag träffade min pappa var jag och Tommy hemma hos honom och Anita i Tynnered. Vi blev bjudna på grillad korv. Då var även lille lillebror med, Christian.

Honom fick Anita och pappa när jag var 16 år. Då bodde de i Småland.

Jag lärde egentligen inte känna honom förrän han var 12-13 år, vi umgicks ännu mer när han blev 17-18 och nu i vuxen ålder har vi riktigt bra kontakt.

Jag har mer kontakt med Christian idag än jag har med pappa.

Nu har jag två bröder, förut hade jag bara en! 🙂

Det finaste min pappa har gett mig är nog mina syskon ändå! I synnerhet mina bröder!

…och så ”Top” då förståss! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.